Det är inte början men det är en början

Right, så då var man settled här då. Typ i alla fall. WordPress är kukar som inte låter mig accessa xhtml:en utan att lägga allt på egen server (bara css:en, och det fick jag hosta upp cash för! Där gick min semesterbonus! Not.) och det här med att datum och klockslag inte är på svenska är ju lite pinis. Har inte hunnit kolla om det funkar i olika browsers heller. Är nåt mumbojumbo i senastekommentar-listan. Och så jag har inte kommit på något sätt att göra titelbilden klickbar (can only access the css, remember?). Jobbar på den. Hav överseende med en annan.

Är det för störande med rejvet? Själv tycker jag det är askalas, lite som att gå på fest varje gång man öppnar sidan – och jag har just läst på internet att new rave och 80-tals-retron ska stanna i minst fem år till så då kan jag slappna av.

I vilket fall: hej alla nya vänner – hej alla gamla som hittat hit. Tänk résistance-ledare som gått under jorden och samlar sitt gamla posse i katakomberna under maskering (eh, TYP). Those who know know, men håll tyst med namn och sådär. Vi är ju mogna som fan allihopa, eller hur?

PS. I övrigt har jag under de senaste dagarna funderat lite på om jag håller på att få aidscancer över hela kroppen. Jag har ett sår på tungan, typ en sprucken blåsa, som gör att det gör ont när jag pratar och äter. Jag har en knöl bakom ena örat som gör ont om man petar på den. Min tånagel har spruckit till synes utan anledning. Och igår kväll blev jag le malade imaginaire och började klämma på mina tuttar tills jag var övertygad om att de var två stora cancerklumpar och jag skulle behöva amputera båda, ersätta dem med fruktansvärda silikonlökar som gav tydliga konturkanter under huden, och sedan dö inom tio år i sviterna av aidsen. Ja, jag sa ju aidscancer. Fast det där med tuttarna höll inte i dagsljus; det gör det andra.