Globetrotter och stalkad IT baroness

mån 11 Jun -07

Måndag morgon igen och tillbaka på jobbet. Tillbringade sista timmarna av söndagkvällen med att jobba en släng, duscha och smörja in min kropp i välgörande undermedel (placeboeffekten kommer man långt med), och läsa Snabba cash av Jens Lapidus. Nu när jag inte har någon dator hemma (den är på reparation) försöker jag hantera min addiction genom att fly verkligheten i vanliga pappersböcker och det är faktiskt ganska trevligt. Alltså, det är fortfarande rent plågsamt att vara utan dator, men som nikotinplåster är böcker ett rätt fint alternativ. Snabba cash är dessutom rolig (kanske något för Bästisens bokcirkel? Eller är den för okreddig? Den har väl ganska nyss kommit ut i pocket iaf – Bästisen lyckas nämligen alltid välja askassa böcker till sin bokcirkel när det är hennes tur och börjar propagera för sin egen uteslutning för att hon lyckas så dåligt…)

Ja, jag var alltså på Bästisens fölseda i Svedala och det blev en kort visit i och med att jag var framme i Uppsala stad typ 04.00 natten mellan fredag och lördag. När planet sent omsider landadde på Arlanda hade nämligen flygbussen åt det hållet slutat gå, så jag fick engagera pöbeln i att samåka taxi. Åkte med ett par från Umeå som varit på semester i Grekland som skulle hämta upp en bil vid en Shell-mack och sedan köra resten av vägen samma natt (ouch!) och två små klockrena upplandsbrudar som förmodligen tagit studenten förra året och nu var ute och äventyrade tillsammans. De pratade som Najs Freds lillasyster gjorde back in the days eller dottern i teliareklamen (med dottern och pappan, ni vet) och jag mindes gamla tider och stirrade ut över det svenska kulturlandskapet där det susade förbi i gryningen. Allt gott. Bästisens nya lägenhet (köpt!) var rymlig och fin. Sverige var tropiskt hett. Jag lekte personal shopper och bidrog till Bästisens inköp av en royalblå show some skin-klänning. Vi firade och jag mötte några gamla ansikten från LinCon-tiden. En av dem har gått och blivit konsult och spelar nu golf i karriärssyfte och har en ordentlig lön och allt det där; någonstans kände jag en oändlig lättnad över att inte vara den enda av de gamla rollspelarna som gått över till Babylon. Han är ju fortfarande samma gamle skojare om än med snyggare frisyr och det är väl ungefär som jag. Annars var det en lite konstig känsla att träffa folk som i princip enbart har andrahandsinformation om mig (genom Bästisen). Filtrerad genom henne är jag ju typ glassigast och framgångsrikast i världen. Exempel:
”Hur har du det på jobbet nuförtiden då?”
”Jorå… Ämen det är lite tungt nu.” [insert utläggning here]
”Hur länge har du jobbat där då?”
”Vad blir det, sju månader nu… Innan dess var jag på en stor holländsk byrå… Det var ju inte så jäkla roligt. Där var jag i fem månader.”
”Jag som trodde du levde det ljuva livet i Amsterdam och bara glassade?”
”Jo asså jag har det bra, det bara… Jorå ämen det är bra.”
Men i övrigt ägnade jag mig åt att skämta om och bre på nån slags bild av min glassighet, jag menar, när folk frågar ”Är du från Histfil?” och jag svarar ”Nej, från Amsterdam närmast” och jag åker redan nästa dag då blir det lite globetrotter (”…ägnar dig åt att fylla på your own personal global warming account,” sa någon). Poängen är i vilket fall att det är en underlig känsla av att liksom bli superglassig fastän jag mest, citat kommentar igår, känner mig som en lallande junior som leker karriär. Den går ju inte så jävla bra nu heller. Oh well. Eftersom sommaren, mina vänner, då ska saker hända.

I övrigt pratades det en del om min blogg på festen. Konsulten frågade vad jag gjorde på fritiden när jag inte jobbade, och jag svarade sanningsenligt att på helgerna går jag ut och dricker mig full och på vardagarna kommer jag hem och surfar några timmar. Gapskratt: ”Och skriver saker om ditt sexliv på internet, har jag förstått?” Gapskratt: O ja! I allmänhet upprördes folk över hur min mammas kollega agerat (när han upptäckte förra, begravna bloggen) och gav massa förslag på hur jag skulle säkra min status som IT baroness och håva in cash på bloggen utan att bli en sell-out (merchandise och donationsfunktioner, säger pojkarna). En tjej bekände sig vara en stalker av bloggen och undrade om det inte kändes jobbigt att hon visste så mycket om mitt privatliv. ”Nej det känns mest gött,” tyckte exhibitionisten i mig som smickras nåt otroligt av tanken på att någon jag knappt känner är så intresserad av mitt liv. Stalkern framhärdade sin skam, jag framhärdade min nöjdhet.

Bästisens bröst höll hela tiden på att falla ur klänningen. Jag nickade nöjt för mig själv där jag betraktade henne lite på avstånd som den naturliga mittpunkten i en diskussion, gestikulerande och orerande, med tuttarna halvvägs ut och det ständiga kastet med huvudet för att hålla det långa håret ur vägen.

Festen var slut vid halv två – jag tyckte det var tidigt, studenterna tyckte det var ganska sent – men jag var otroligt trött och var bara tacksam över en lugn kväll. Inte var jag särskilt full heller. Rena spat med andra ord :) Efter en trevlig promenad genom det gassande Uppsala på söndagen satte jag mig på flygbussen och gick rutinerat genom säk utan vätskor eller dator eller mynt i fickorna. Fick sms och missade precis en kvarts hångel på Sthlm Central med Paris; hon skulle byta tåg där några timmar senare. Blev bara lite försenad på hemvägen men som vanligt tappade idioterna bort mitt bagage.

Nu är klockan tio och jag borde börja jobba.

Annonser

4 Responses to “Globetrotter och stalkad IT baroness”

  1. camila Says:

    Jag har fortfarande inte en hum om hur din mammas kollega reagerade, men det kanske inte spelar någon roll? Cred att de gillade bloggen, vem gör inte det? :)

  2. eric Says:

    Jag känner igen mig i det där med exhibitionismen. Jag får en slags maktkänsla när jag vet att människor totalt sett ägnar otroligt mycket mer tid att läsa mig än vad jag lägger på att skriva. Bäst är när personer frågar IRL vad man gör i livet just nu när man vet att dem vet EXAKT vad man gör via bloggen, facebooks etc. Det är oxå smickrande… (måste säga det för att inte verka psycho)

  3. Love Sex Money Says:

    Camila – nej, det spelar egentligen ingen roll längre, jag känner mig rätt nöjd över att ha gått under jorden. Och tack tack.

    Eric – Haha men eller hur? Eller de som avbryter en och säger ”XXX, eller hur?” när man börjat berätta om någon ny fling (i mitt fall) som de redan kan bloggkodnamnet på…

  4. christina Says:

    det är ju alltid najs när man lyckas blotta folks bröst sådär vulgo non completely liksom.

    gillar bloggen jag med!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: