Attitüd

tis 12 Jun -07

Som på de flesta jobb där man tar i rätt hårt och inte går hem i tid osv har vi – ibland – en ganska ruff jargong på jobbet. Vi är absolut inte elaka, men vi är lite sarkastiska, lite förlöjligande, vi skämtar OM varandra när vi skämtar MED varandra. Jag är inget undantag; det är ingen slump att en av mina vänner sa ”men du har ju nästan blivit lite dryg” efter mitt första år i Amsterdam (men asså vi pratar relativt, jag är ju fortfarande en människoälskande mes).

Nu är jag dessutom såpass hemma på jobbet att när chefen är bitig mot mig är jag bitig tillbaka.

Och då – och det här är poängen här – då får jag lite skit för det.

Det är väldigt subtilt. Men det har hänt upprepade gånger de senaste månaderna. Till saken hör att vår boss är snubben som kan ha noll empati, avbryta, fnysa och skratta rätt ut i luften åt en idé, ”Hahaha, that’s the crappiest thing I’ve ever heard!” med ett charmigt förminskande leende och en världsvan hand genom håret (någon som vill räkna härskartekniker där?). Det gör mig inget; jag känner mig inte hotad av honom längre. Jag accepterar hans raljanta stil som how we roll på det här stället.

Det är därför det är lite intressant att när jag svarar med antydan till hans egen jargong så reagerar han rätt ofta som om jag varit rent ut spydig. Alltså det är en tunn linje (det är säkert ingen annan på jobbet som håller med mig), och att han gör så gör mig inte så mycket för jag är som sagt inte rädd för honom längre. Men i ett utfall av genusperspektiv och egocentrering skulle jag säga att han gör det för att lilla tjejen börjat ta sig ton. Lilla tjejen tykar sig visst lite. Vi är ett lite småtyket ställe, men han är ju CHEF och jag är ju junior och tjej. Som blivit varm i kläderna och ironiserar tillbaka ibland. Och då säger han förmyndande och förmanande saker som ”Do I hear a SLIGHT sarcasm in your voice?” eller ”Now what’s that TONE…?”, följt av förnamnet, alltid namnet.

Annonser

2 Responses to “Attitüd”

  1. Bonker Says:

    Alltid lika skönt att höra att man inte är ensam om chef med total självinsikt. Jag tror att det enda kravet som ställs på reklamchefer är att de är psykopat light.

    De verkar förresten ha gått samma kurs i att ge konstruktiv kritik.

  2. Love Sex Money Says:

    Ah, sweet! Man vill ju skicka allihop på kurs i personlig utveckling. Ingen vettig människa makes it to CD liksom.

    Eller mjo. Det finns undantag.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: