Peter dårå

tor 26 Jul -07

Finalement.

Okej, det är tisdag, det ösregnar, jag tar på mig det närmaste gummistövlar jag äger som är ett par bruna smala häxstövlar utan klack (som jag hittade på gatan). Klädbeskrivningen är faktiskt relevant för situationen så ni får stå ut. I övrigt är jag klädd i en knäppt svart kofta med en gammal flygplansbrosch (som alltid renderar kommentarer om a) flygvärdinna eller b) andra världskriget, men serri, den är helt awesome) och lite morotsaktiga jeans. Till detta bruna sextiotalsjackan jag sytt själv och paraply. Jag ser med andra ord ruskigt kulturell ut.

När jag är på väg till baren där vi skulle träffas – han föreslog O’Reilly’s, seriöst, vem i helvete väljer att träffas på en irländsk dussinpub? – får jag ett sms som säger typ ”Hey bebe, I will have to come a bit l8r… lotsa work 2nite”. Jag pallar inte att bli kallad sliskiga saker av sliskiga snubbar jag inte mött och svarar ”‘Bebe’?? Well, I won’t judge you before I’ve met you… I’ll have a coffee at Schuim [okej ställe runt hörnet från O’Reilly’s] meanwhile, will wait max 30 min.” Kommer fram till Schuim, tar en kaffe, läser nåt tjejmagasin och himlar med ögonen åt det i på ett sätt som precis matchar kvällens kulturella besserwisserattityd.

Tjufem minuter senare sitter vi på O’Reilly’s, jag med en öl och Mr Brainquake med en cola.

Han är två meter lång, bred som en lastvagn, har på ockrafärgad skinnjacka, sporttshirt med v-ringning, Nike-keps med böjd skärm à la epa-raggare, sportklocka och miniskägg. Han skrattar och säger att jag alltså inte gillar ordet bebe. Jag skrattar och säger att herregud, vi har ju aldrig setts och det är ju ingen romantisk dejt. Han skrattar och säger man måste ju pröva något nytt.

Han är i en stämning, berättar han, för att ha plagierat innehållet på en webbsida. Det är inte första gången men sist gång kom han undan med en fuling. Han fattade egentligen inte annonsen, berättar han, utan svarade i tron att någon behövde ”computer support or something”. Han säger att vet man inte vart olika stater i USA ligger är det bara att ”get on a bike and do Route 66”. Han berättar att han varit i resturangbranschen länge och drar några anekdoter. Han säger att han aldrig träffat nån från internet förut.

Våra två enda gemensamma beröringspunkter i konversationen är när vi kommit fram att vi båda torkat sprutbajs från väggar (han på resturangtoaletter och jag hos gamlingar) eller när vi raljerar över skillnaderna mellan ljudet av flamländska och holländska.

Sassy ringer och kollar om jag blivit våldtagen än. Nej, men jag är inte så jäkla road heller, svarar jag och strax sitter jag på spårvagnen ut till henne där hon ölar med Poppojken och Otto.

Jag tror varken jag eller Mr Brainquake kommer maila igen.

Annonser

5 Responses to “Peter dårå”

  1. christina Says:

    brainquake? var det ett nick?

  2. Lost in Deutschland Says:

    Tack gode gud för det räddande samtalet! Funkar alltid när man vill bort snarast möjligt :oD

  3. LSM Says:

    jepp, som sagt ett smeknamn han hittat på åt sig själv… på grund av alla kreativa små outbursts hans hjärna gav ifrån sig

  4. army of me Says:

    hahahaha…..åh, ljuva kulturkrock.

  5. christina Says:

    kreativa outbursts… låter också lite läskigt. som att det kunde komma i en liten slemattack från örat när som helst eller nåt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: