Allt det fina & allt det andra

lör 1 Sep -07

Havsluften och ensligheten gör underverk med mig härute, tror jag. Det har varit lite fint väder och så har det varit lite dåligt väder. Men det har bara varit fina människor.

Bästisen och jag som är lika nära och vana som ett gammalt flatpar; vi går på fest och hon sitter bredbent och gestikulerar, jag sitter bredvid i glitterklänning och myser, lägger handen på hennes axel och frågar med uppriktig ömhet i rösten ”lite mer vin?” och grannen härute som sett oss komma ut till stugan tillsammans flera gånger förut, jaha X:s dotter och hennes väninna, jaja det är du som bor utomlands och det är du som ligger vid universitetet och läser japanska eller vad det var.

Paris som jag träffat två helger i rad (vilket är oftare än någonsin förut) och nya karln hennes och gamla karln hennes och alla vännerna jag mötte då när jag var hennes dejt och fantiserade om att lära känna i egenskap av långdistansflickvännen som kom på celebert helgbesök – och nu sitter jag som god vän/gammalt ragg/vad man nu blir och ler från hjärtat och skrattar och trivs och tänker bara korta korta glimtar på hennes fina små rosa händer, livliga ögon och ljusa röst.

Brorsan som rest runt halva världen sen sist men vi kunde lika gärna setts igår, vi spelar låtar för varandra och klagar ikapp och skrattar ikapp och går promenader och läser varsin bok och är tysta ihop.

Pappa som kramas och blandar drinkar och lagar mat åt mig på sitt håll, mamma som kramas och kokar te och lagar mat åt mig på sitt håll.

Och de andra, som jag har träffat eller ska träffa.

Sverige som är så fint ute på landet med havet och vinden och doft av kaprifol – men också Sverige som är så läskigt privat så fort jag är bland folk, för att jag plötsligt förstår allas konversationer och de tränger för långt in, jag vill inte veta, och det känns som att alla kan läsa mina svenska tankar och Kungsgatan i hemorten är full av gamla spöken och de skräms, bussen är full av ytterbybor och de skräms och spårvagnen är full av göteborgsfullgubbar och de skräms. Och sen skrattar jag åt mig själv och så är det okej; Nordstan är fullast av allt men det är bara dumma shoppare som inte skräms det minsta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: