Tröttnade på mig själv halvvägs och orkade inte slutföra

tor 27 Sep -07

Min terapeut sa något intressant sist gång. Hon sa att jag inte skulle tro att förhållanden etc var något som skulle slå mig i huvudet, utan att jag i högsta grad skapar mitt eget öde. Det sista är väl en truism (begrepp jag lärt mig från The Game) men jag betalar ju henne to state the obvious när jag själv inte kan se det, eller hur? ;)

En vanlig anledning till att jag är singel är att jag intresserar mig för människor jag inte kan få, ofta på grund av fysiska omständigheter (läs gärna min celibat-förklaring för närmare resonemang).Terapeuten sa att jag skulle försöka vara medveten om vad som fick mig att i fallet Syntluggen sänka garden för en människa som för en gångs skull inte var omöjlig. Och att det skulle hända igen om jag bestämde mig för det.

Och det gör det väl. Jag menar, logiskt sett är det väl klart att jag kommer släppa in någon annan (som faktiskt är en reell möjlighet) under mitt skinn. Jag kan bara inte se det hända.

Människan är som en lök, sjöng någon i nån jävla visa – det finns lager efter lager under det tunna skalet. Under min käcka & smått naiva yta finns ett lager av bitter cyniker, och under mitt lager av bitter cyniker finns ett litet barn som desperat skriker på uppmärksamhet och kärlek. Det cyniska löklagret sparkar gärna inåt och säger åt det ömtåliga skriklagret att bita ihop och sluta böla för du kommer inte få nåt ändå.

– Älska mig älska mig älska mig! skriker barnjaget.
– Ja nu är det ju inte så jävla enkelt, svarar bitterjaget.
– Älska mig för de minsta och löjligaste anledningarna, säger barnjaget som inte vill ha någon dialog.
– Okej så här: steg ett: träffa en fantastisk människa. Ha! Planen fallerar redan, ofrånkomligen, säger bitterjaget.
– Älska mig för att jag sover varmt och tryggt som ett barn!
– Sedan ska den här personen bli intresserad tillbaka eller åtminstone ha förutsättningen för det: inga straighta tjejer tex.
– Älska mig för att jag alltid försöker låtsas att jag har koll men blir avslöjad!

– Älska mig för att jag pussar mig själv godnatt på insidan av armen!
– Älska mig för mina krukväxter som dör!
– Älska mig för att jag

Annonser

6 Responses to “Tröttnade på mig själv halvvägs och orkade inte slutföra”

  1. Bästisen Says:

    Älska mig för att jag –

    Det gör jag.

  2. LSM Says:

    Åh.

    Så fantastiskt rätt sagt av dig.

    Om vi ändå hade bott i samma stad. Eller vafan, samma land?

  3. Linn Says:

    Haha, nu väcktes den där gamla dängan i hjärnan på mig också, jag tror det är Stefan Sundström eventuellt, nåt i stil med ”Jag tror människan är som en lök, bara lager på lager med yta.’ Men Sabina säger ‘människan hon är mer som en banan, bara man skalar är hon god som fan'”

    Är det inte poesi så säg?

  4. LSM Says:

    Åh ja – precis det. Eller hur?

  5. Chantelagen Says:

    Jag älskar det näst sista. Dina krukväxter är nivå om sann kärlek.

  6. LSM Says:

    Tack.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: