Don’t Even Go There eller Det är okej att säga vad var det jag sa

tor 11 Okt -07

Det är inte bara Fred som är fantastisk att prata med – jag och Paris skickar återigen raka, ärliga och vänskapliga mail till varandra och i ett sånt mail till henne berättar jag lite utförligare om vad som hände & kändes med Syntluggen i fredags.

Syntluggen träffade jag ju på ute i fredags och fick en stor chock (”vad gör han här?? jag är ju ute med mina vänner!”), speciellt när Speedo från förra hösten/förra bloggen (haha) också bara dök upp, och jag inte sa åt dem att high-fiva men stod och pratade med dem båda på samma gång och som alltid när man pratar med mer än ett ligg samtidigt infinner sig förvirring och storhetsvansinne sida vid sida. Syntis drog med sina polare, sa vart de skulle [let’s say bar X] och att jag kunde ju komma dit sen. När jag kände för att dra hem och de flesta av mina kompisar skulle vidare messade jag. Typ:
– Bar X?
– Nej, jag drog hem, de spelade dålig musik. Gubbvarning.
– Ok. Jag tror jag är på väg till klubb Y. Kanske ändrar mig om jag får ligga? Om du ursäktar min ärlighet.
– Ja men det är klart att du får komma hit och ligga.
(tio-femton minuter senare)
– Jag står utanför dörren.
Och så öppnar han med porttelefonen och jag går upp för alla trapporna och han möter naken i morgonrock på översta våningen, och bla bla sex (men jag kan inte se honom i ögonen during för jag vet inte vad mina – eller hans – ögon säger, det blir så naket, jag är hellre vänd bort, det känns… tryggare, ända sedan jag blev singel efter Fred har jag känt mig osårbar om jag bara får vända ryggen till. Analysera det Freud!) bla bla sova, han är mer cuddly än sist men jag drömmer fortfarande otrygghetsdrömmar fast jag sover tillgivet på hans arm. Vi kollar lite teve på hans laptop i sängen på morgonen och han lagar kaffe och han pratar om allt han ska göra och jag säger att jag ska dra för att inte utsätta mig för risken att bli ivägkörd.

Jag drog väl någonstans slutsatsen att vi var avslappnade kk eller nåt vid det här laget och att jag inte borde vara orolig längre för att trampa fel i höra-av-mig-träsket. Igår satt jag i min hotellrumssäng och skrattade högt åt Flight of the Conchords som jag såg de första två avsnitten av i Syntluggens säng förra veckan, och fick en impuls att höra av mig (vi hade inte pratat sen jag sa hejdå lördag morgon). Kvävde den först, tänkte ”han lär ju inte svara ändå, och då har jag sumpat min chans till bootycall när jag är hemma igen, för svarar han inte nu är det fan sista gången jag hör av mig”. Sen tänkte jag att den som inte bevärdigar mig med ett svar vill jag väl inte sexa med i alla fall. Så jag messar:

Hahaha är på ett hotellrum i Hamburg och kollar på Flight of the Conchords. Hade kanske kunnat kolla ihop om jag inte var i Tyskland (jobb). Hur är det med dig?

Inget svar. Kollar lite fler avsnitt, gör kväll, fortfarande inget svar. Messar Fred:

Skickade ett trevligt mess till Syntis, han svarade såklart inte. Snälla, säg åt mig att inte ligga med folk som inte respekterar mig nog att svara på tilltal.

Sedan spelar jag in en bitter liten filmsnutt snett uppifrån där jag berättar för bloggen om allt det här (men som jag imorse valde att inte lägga upp av anonymitetsorsaker, och som jag misslyckades med att exportera audion från, för den som hann se inlägget ”Direkt från hotellrummet” som var uppe och vände). Fred svarar:

Det är dags att face it. Du bryr dig för mycket för att kunna vara casual med honom. Därför ska du inte ligga med honom helt enkelt. Ni måste vara på samma nivå.

Idag utvecklade jag i mail till Fred.

Någon som jag får ångest av att smsa snällt (det var absolut inte klängigt eller övergulligt, bara trevligt egentligen) för att jag vet att han förmodligen inte kommer svara – den personen kommer jag ju aldrig kunna ha en avslappnad sexuell relation till heller, eller hur? Hur ska jag kunna berätta vad jag vill göra i sängen med honom när jag inte kan säga att jag vill se på teve med honom? Jag krävde ingen känslomässig hängivenhet av honom, men någon som inte tycker jag är trevlig nog att prata med vill jag faktiskt inte vara kk med. Det skulle bara bli okonstruktivt och deprimerande, så jag bryter det här nu – lite mer definitivt den här gången… Jag döpte om honom i min telefonbok till ”Don’t Even Go There”. Förhoppningsvis får det mig att tänka både tre och fyra gånger innan jag hör av mig igen.

Vi kanske kommer ses ute någon gång oavsett, men då hoppas jag att jag kan vara sval (och snygg utav bara helvete, givetvis!) och förmedla (med inga eller så få ord som möjligt) ”Du hade din chans men du sumpade den”… kanske med en liten touch av ”I’m way out of your league anyway” ;)

Det är väl bara att vara glad för att jag fick chansen att återuppleva hur sex kunde vara när det var med någon man ville ligga med nykter, och återgå till celibatet.

Kram.

Annonser

8 Responses to “Don’t Even Go There eller Det är okej att säga vad var det jag sa”

  1. christina Says:

    LSM-terapi är det nya kog-terapi. Jag ska sparka min psykolog och bara läsa på din blog.

    Pussar in absurdum.

  2. Bästisen Says:

    Trist, men bra. Trist för att det vore ju inte så dumt ändå med någon att hänga med och ligga lite med, eller hur? Men bra eftersom du kommer till helt rätt slutsats.

  3. olle Says:

    shit, jag ska också döpa min förra till Don’t Even Go There på mobilen. klockrent ju.

  4. LSM Says:

    Christina – herregud, jag blir rörd. Men på vilket sätt?

    Bästisen – eller hur?

    Olle – måste ge lite credds till Paris som jag fick idén från i våras när hon döpte om någon till typ ”NEJ FÖR HELVETE GÖR DET INTE”. jag hade liksom aldrig tänkt på att man kunde göra så och jag har verkligen aldrig varit den som raderat ett nummer. Hittar tyvärr inte länken till blogginlägget där hon skrev om saken.

  5. paris Says:

    jag tror jag raderade inlägget av integritetsskäl långt senare. det fanns mkt bull som jag inte ville skulle läsas av framtida eller nuvarande älskare/älskarinnor.
    andra saker jag hört att folk döpt om personer till i telefonboken är ”tack men nej tack” och ”klamydia-varning”.

  6. olle Says:

    jag har tidigare döpt folk till ”smart jävel” och liknande saker dock. men det här är ett helt nytt sätt att tänka, vilka möjligheter som uppenbaras helt plötsligt!

  7. Appe Says:

    Jag har dragit samma slutsats, inser jag. Men inte satt den i ord förrän jag såg det du skrev nu. En person som jag har ångest över så fort jag ser henne på MSN, bara namnet, närvaron… komemr jag aldrig kunna ha något casual med, som är det ända det kan vara. Det kommer, och har, bara skapat ytterligare lass av ångest.

    Det svåra är ju att bryta. Jag vet fortfarande inte hur man gör det bra. Eller hur man ska agera när man träffar dem ute.

  8. christina Says:

    därför woman power är crap, medan det du förmedlar är nåt helt annat. det är ren power, oavsett fitta eller kuk, och att lyckas ingjuta sådan styrka i nån annan är inte helt lätt men du gjorde det med det här inlägget.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: