Hushållsnära tjänster

fre 26 Okt -07

Jag lever i smuts.

Jag menar inte att vi har det lite stökigt hemma hos oss, jag menar att dammet ligger i drivor i hörnen, att toastolen är ingrott brungrå, att det kan ligga musbajs på spisen och att blommor i vas glöms bort tills de skapat egna träskliknande ekosystem och förruttnelsestanken tränger upp mellan stjälkarna (inte en överdrift). Lägenheten, som är ett praktstycke till bostad trots arkitektoniska dundermissar som specialdesignade handfat av trä med för lite lutning för att vattnet ska rinna ut av sig själv, kan aldrig komma aldrig till sin rätt eftersom den ständigt är täckt av ett lager skit.

Varför? Det är en bra fråga. Hur kommer det sig att tre vuxna människor (23, 28 och 33 år gamla) inte kan hålla rent efter sig? Vi är inte vuxna utan osnutna snorungar i hjärtat, är en förklaring, fast vi har ju alla haft det renare omkring oss i tidigare hem. Vi jobbar uppskattningsvis åtminstone sextiotimmarsveckor alla tre, är en annan, fast nog har vi tid att följa teveserier. Då ingen annan städar blir det en ond cirkel då man bara blir bitter av att vara den enda som håller rent, är en tredje, fast den teoretiskt sett borde kunna vändas till en god cirkel.

Flatmate, som är kroniskt oförmögen att städa och den enda av oss tre som verkar ha varit bortskämd med en mor som passat upp på honom, har sedan vi först flyttade ihop för snart två år sedan vädjat om att vi ska skaffa städerska. Otto bryr sig inte, bara jobbet blir gjort. Jag känner hur hjärtat slår dubbelslag och hela kroppen skriker MEN INTE KAN VÄL VI HA STÄDERSKA HELLER, och det har jag minsann gjort klart.

I förra lägenheten vi tre delade sa vi att vi skulle hjälpas åt att städa när det behövdes. Det innebar i praktiken att jag eller Otto städade när vi skulle ha besök, och bara då.

I nya lägenheten svor vi på att vi inte skulle halka in i gamla lägenhetens äckel. Vi gjorde upp ett detaljerat schema där det skulle städas varannan vecka av en person i taget. Om Flatmate nu inte kunde ta i en mopp fick han väl ta in en städerska då – för sina gånger. (Då var det åtminstone inte jag som hade städerska hemma, utan han).

Det fungerade i två månader. Men när det blev Flatmates tur att kalla på städerskan igen blev det stopp. Hon hade avancerat i karriären och han behövda hitta en ny. Och det blev inte av. Det här var… i juni. I protest mot hans usla beteende har jag och Otto bittert vägrat att storstäda. Sen dess.

Bostadslösa nära och kära som bott nätter/veckor hos oss under tiden (här blir alla hemlösa från time to time; det är hårt här) har ibland gjort oss tjänsten att röja och det är enda anledningen till att vi inte redan dött av muspest allihop. Köket har också fejats ett par gånger av mig och Otto på grund av skriande, desperat nöd.

Nu tog vi till sist tag i att få in vår landladys gamla städerska så att det kan glänsa innan Ottos mamma kommer på besök nästa vecka, eftersom Flatmate aldrig fått tummen ur (han ligger också konstant efter med hyran till mig, och den är inte småpotatis).

Jag antar att vi kommer försöka återuppliva det gamla schemat efter det. Eller om vi kommer ta in städerskan en gång i månaden och jag och Otto kan städa varannan gång däremellan.

– Men då är det ju liksom inte Flatmate som har städerska… Då är det ju jag också! Jag kommer behöva dölja det för mina vänner, sa jag just till Otto. Hoppas att ingen nånsin frågar.
– Ja… eller så kan du köra på transparens! sa Otto (som han brukar när jag ondgör mig över att framtida arbetsgivare ska lusläsa min facebookprofil eller gamla ragg hitta min blogg. ”Skäms du över vem du är!?” frågar han uppfordrande då.)
– Transparens ja, men inte om det här, kved jag.

För så är det: i mitt huvud är det förknippat med fruktansvärd skam att hålla sig med städerska. Det gör man bara inte. Det är att markera klasstillhörighet och att cementera klassklyftor, att anse sig förmer och hålla sig för god för att ta undan sin egen skit, det är att jämställa med att… att… att vara moderat eller nåt. Och så är jag uppfostrad & funtad, att hur mycket jag än kan både älska och respektera vänner som är moderater, så skulle jag dö på fläcken av inre klump i magen om jag vaknade upp en morgon och tyckte att om man inte är blå när man är gammal har man ingen hjärna – och det är en skräck jag har, med min ökande lön och levnadsstandard.

I gamla bloggen skrev jag ett långt inlägg om mitt komplicerade förhållande till klass, med en förälder från världsvana tjänstemän och en från rejäla bönder, som skiljde sig (föräldrarna, inte bönderna, gubevars) när jag var väldigt liten och sedan dess låg på rätt olika ekonomiska nivåer (övre vs lägre medelklass, antar jag).

Hemsituationen gav mig bland mycket annat en svårforcerad materiell/klassmässig identitetsklyvning – och till det kan vi lägga min egen hastiga klassresa med reklamlön utan alltför stora studieskulder och lägenhet med tre balkonger och takfönster.

Jag är trött på att leva i smuts. Jag orkar inte städa för tre när jag jobbar så mycket. Och jag kanske måste överge den sista av alla principer jag knappt längre vet varför jag håller fast vid för att kunna uppskatta att jag vaknar till det här varje morgon (fast med lampan släckt, förstås).

tak.jpg

Annonser

3 Responses to “Hushållsnära tjänster”

  1. T Says:

    Jag tycker att den där flatmate verkar vara en ganska dålig flatmate, som varken kan städa eller betala hyran i tid. Kanske borde ni se er om efter en ny flatmate istället för att skaffa städerska? Eller så kan jag komma och bo gratis hos er i utbyte mot att jag städar, lagar mat och bakar? (:

  2. Sofia Says:

    Jag hade lite av samma problem när jag delade hus med 5 stycken. En tjej städade allt ett tag, men sen tröttnade hon och all smuts grodde in. Tillslut slutade folk diska efter sig, så ville man laga mat fick man först diska i en halvtimme för att ha nåt rent… Men vi började med böter. Alla fick ett gemensamt rum tilldelat sig i veckan, och städade man inte det fick man böta 15 euro. Och det funkade, mest för att det var ju 4 pints!!
    Annars låter ju städerska bara gott. När du har ett sånt tidskrävande jobb föredrar man väl att kolla på tvserier än att svabba när man är ledig? Fattar spärren, men vägen från städerska till blå moderat är nog väldigt lång… :)
    oh god vad jag hade mkt att säga om städning…

  3. Suss Says:

    Äsch, om det nu är så svårt att hålla rent så är väl städerska ok så länge man inser att det inte främjar någon kvinnokamp…
    Personligen skulle jag ha väldigt svårt för att låta en okänd person komma in och rota runt som de behagar i mitt hem… men det kankse bara är jag :P

    Och du, jag tror jag älskar ditt tak.
    Fast det där handfatet verkar inte helt hundra. (byt ut det till ett i glas så skule jag älska det också :D )


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: