06 mars 2007

Jobbar sent men har mycket väntetid och sätter mig och skriver:

Läser hos två favoriter (Ania och Elin) om klass, och tänker på min egen situation. Jag antar att den får sägas vara ganska unik, i och med mina dubbla hem (varav ett till och med hade riktigt charmiga interna standardklyftor (och Gud förbjude att fel person läser det här)).

När jag var fem år skiljde sig mamma och pappa. Mamma bodde kvar i huset de köpt tillsammans (småstad ni vet, både lägre och övre medelklass kan hittas i hus där) medan pappa så småningom flyttade in i en bombastisk tegelsten några kilometer bort med nya frun och hennes barn. Vi tre syskon bodde halvtid hos båda enligt ett mycket komplicerat schema.

Pappa fick bilen i skiljsmässan, och mamma lånade en skrotig vit liten sak utan bakdörrar av en galen tant med alkisvarning (som blivit av med körkortet) mot att tanten fick sova hemma hos oss när hon behövde (hon pendlade mycket eller nåt). Mamma har berättat att det hela gick överstyr och det inte alls var meningen att hon skulle drälla omkring bakfull i morgonrock i vårt kök men jag minns bara att jag fick ett Anthon Berg-chokladägg av henne en gång och att bilen hade mörkröda filtsäten. När tanten fick tillbaka sitt körkort åkte hon ut och mamma köpte en skrotad-men-lagad Golf av brorsan hennes, även den vit och utan bakdörrar. Vi döpte den till Urbin. Den murrade förfärligt.

Samtidigt började pappa bli haj på det här med datorer och trots att det var tidigt nittiotal uppgraderade han och köpte delar och uppmuntrade barnen att spara spara veckopengar för att ha råd till eget och under åren växta det till en väldig kommers barn och pappa emellan med begagnade hårddiskar, moder-, ljud- och grafikkort som strikt följde åldershierarkin och alltid mot någorlunda marknadsmässig ersättning. Under en tid när många inte hade dator hemma (däribland mamma) vågade jag knappt tänka på hur många (!), om än hemmamekade, datorer det fanns hos pappa.

När mamma gjorde massäcken var det limpmackor med ost och en diskad petflaska med saft, när styvmor ibland gjorde massäcken var det läsk och rullade pannkakor. (Pappa gjorde aldrig massäck, då fick jag plocka ihop den själv från tinat bröd och rester.)

Mamma köpte en dator runt nittiosex tror jag (innan hon skaffade video), ungefär samtidigt som huset började klappa ihop. Det kom brun sörja ur kranarna och pannan som pappa byggt själv en gång i tiden klappade ihop och vi fick gå över till grannen och duscha nån gång och mamma deppade mer än vi nånsin fattade och bestämde sig för att sälja. Vi flyttade till en trea där jag och sis bodde i samma rum i våningssäng och hon i en sovalkov i vardagsrummet, medan pappa sedan länge byggt om så många gånger att alla sex barnen hade eget rum borta i hans hus. Ett år senare flyttade mamma till radhus och jag och sis delade på ett stort inrett källarrum istället, som så småningom byggdes om till två.

Styvsyskonen hade försäkringspengar på diverse sjukdomar och åkte till Thailand innan det blev s.k. ”svennigt” medan vi under tiden bilade med pappa till Danmark och sov i bilen på campingplats. (Det regnade hela resan. Men vi gick på Legoland.)

Med mamma åkte vi till Småland punkt. I den nya bilen, en metallgrön Skoda, som mamma köpt när Urbin slutgiltigt klappat ihop, men snålat bort både AC och centrallås på, och vi satt och svettades som grisar genom de timslånga sommarfärderna.

Globetrottiga farmor och farfar ville ta barnbarnen på resturang nån gång och blev chockade när vi tyckte McDonalds var lyxigt.

Kusinerna på pappas sida som bodde på en herrgård med marmorgolv och biljardbord. Kusinerna på mammas sida där ”byn” de bodde i omfattade nio hus.

Mamma köpte aldrig kläder själv, men hade hand om barnens dito. Jag minns att jag i sexan för första gången verkligen bad henne om nånting – ett par mörkblå jeans, som var Skiten på den tiden. När jag fick dem blev jag tårögd, fastän det var Lindex-jeans från barnavdelningen (och inte JC som man skulle ha). Fram till dess var jag till största del klädd i arvegods och reakläder utom en outfit om året som styvmamman köpte i födelsedagspresent och som jag lydigt använde.

Jag fick varken helt barn- eller studiebidrag av mamma (”det går till toapapper och mat”), men ganska stor del av den bortdragna summan i extra fickpengar av pappa medan hans fru stoppade till mig tjugor i chipspengar när jag skulle ”på fest” (nördkväll).

Styvsyskonen som fick dyr mat (sjukdomar, speciella behov, försäkringspengar) medan pappa bjöd oss på överkokt spaghetti med köttbullar – tydligaste exemplet är färdigpizzan. ”Fattar ni vad det skulle kosta om alla åt färdigpizza? Förresten vill väl ni hellre ha riktig mat ändå.”

Mamma som skällde på storebror när han åt för många mellanmål eller drack för mycket mjölk och skämtade (och gör fortfarande, men Bästisen vet hur hon ska ta det nu) med kompisarna om att de ”åt henne ur huset” om jag bjöd på macka eller yoghurt.

Syskonens studentmottagningar när farfar bergsingenjören alltid ska hålla tal och morfar bonden demonstrativt stirrar ner i bordet, goa bullrunda mormor versus smarta bittra spetsnästa farmor.

Har alltid dragits med komplex över att jag ”haft det så bra”, skämts över pappas standard och trotsigt försvarat mammas, speciellt efter jag blev politisk (bortsett från det där med matsnålheten då). Hemsituationen gav mig bland mycket annat en svårforcerad materiell/klassmässig identitetsklyvning – och till det kan vi lägga min egen hastiga klassresa med reklamlön utan alltför stora studieskulder och lägenhet med tre balkonger och takfönster – men visst är det sant att skilsmässobarn får dubbla julklappar och att pappa försökte köpa tillbaka min kärlek. It still pays off kan jag bittert tala om. Fastän jag hört om folk som får hela hyran betalda av sina föräldrar skäms jag över att erkänna att jag fortfarande tar emot 250 förtäckta förlåtkronor i månaden, och hämtmiddag och ta-med-rödvinsflaskor var gång jag är hemma, och lånar bilen utan att betala för bensin och ger upp tjatet om billigare födelsedagspresenter alldeles för lätt.

Jag betalade i alla fall för min egen terapi.

Annonser

One Response to “Återskapat från gamla bloggen: Klass”


  1. His britney spears on david letterman 11 7 was twitching happier and slower . What tingly is liberating you?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: