Men såklart

sön 9 Dec -07

Joråsåatteh man vart ju fetdissad. Han pratade inte med mig på hela kvällen och jag typ whatever, massa folk jag kände var där och jag spelade cool och var skitsnygg och några creddiga snyggon stötte på mig, men mot slutet av festen liksom råkade han röra vid mig någon gång för mycket när han gick förbi så jag fick väl upp hoppet, tänkte att min kall-och-distant-plan hade lyckats – sen somnade jag i soffan medan de hade Guitarhero-efterfest och next thing I know är han på nedervåningen i sitt rum med den enda andra tjejen som var kvar. Då tog jag mina grejer och gick.

Klockan är 06:43, jag är hemma i mitt rum, jag är full och bitter och undrar vad i helvete jag gjorde för fel.

Annonser

På en skala

sön 2 Dec -07

Hur coolt är det att det är morgonen den första advent, det ösregnar och jag ligger raklång tvärs över sängen med fötterna utanför och hjärnan totalt utraderad av tequila (minns så lite efter den andra?tredje? tequilan och femtielfte ölen att det är skrämmande på riktigt), är fortfarande full, kan inte sova och övertolkar intetsägande sms?

Inte så coolt.

Alls.

Glad advent på er.

Paris och frugan (vilket är ett helt missvisande smeknamn, med tanke på att hon är straight och båda är singlar) förgyllde helgen med sånt den här bloggen gillar bäst: supa, vara snygg, terapiprata om barndomen och explicit breda ut sig om sina sexuella eskapader, gärna allt på samma gång. Jag skulle kunna skriva mycket – men huvudet bultar av bakfylla och axlarna värker och jag har sjuttonhundra romanord som måste skrivas så jag försöker hålla mig kort.

Jag var väldigt nära att skriva något slags inlägg innan det här besöket om hur det absolut inte skulle kunna hända något mellan mig och Paris här och nu fast hon är nybliven singel – om hur jag inte ville utsätta mig för hennes fantastiska charm om det inte skulle kunna leda till något, om hur jag gått vidare och lämnat bakom, och om hur Bästisen och Erin och Fargo och i princip alla andra tvivlade på den säkerhet med vilken jag hävdade att det inte fanns någon som helst reell risk för funny business under besöket. Så här lät det i mail till Fargo:

Jag: Btw… speaking about my game.. guess who just got dumped by her bf? Paris! Good lord. She’s coming to visit with a friend of hers in two weeks. I AM SO NOT HITTING THAT.

Fargo: Hahaha do we need to have a bet on that?

Jag: Oh no. There’s not a chance in hell. Not now, anyway. Maybe in the future, but for now I’ll have to keep my distance.

Jag har hållt tyst om det här hela dagen för att inte behöva hantera vännernas ifrågasättande av huruvida min hjärna fortfarande fungerar som den ska, men visst hade alla andra rätt; och visst var det jag som efter en fantastisk fest hemma hos Sassy igår kväll was SO HITTING THAT.

Vad som började med varsin hel flaska vin fortsatte med fyllerosiga deklameranden om att vi ju var varandras respektive idealkvinnor. Mer eller mindre samtidigt scorade frugan en norrman, Ritardo dissade Mustaschens snygghet och slog Kexet i huvudet, François visade bröstvårtorna som vanligt, Kexet hämnd-spydde över Rory & Sassys balkong och partytyskarna sov spliffruset av sig i Sassys sovrum. Bland alla djuplodande kommentarer resonerade Paris med underbar fyllelogik att så fort jag tog av mig jackan i torsdags och hon såg min fantastiska urringning undrade hon hur hon någonsin kunnat låta mig gå – och på den vägen var det, ömsesidigt. Vi hinkade öl, frugan försvann ut i natten med norrmannen, och när vi sent omsider var hemma hos mig igen ledde det ena till det andra, som det ju har en tendens att göra. Om inte Paris var en regelbunden läsare skulle jag kunna säga en hel del om det där andra, men jag nöjer mig med att konstatera att det var sjukt hott, hon är sjukt het, och att jag var full & trygg nog att inte vara nervös för någonting.

Och nu?

Nu handlar det väl om att vara klok.

Jag orkar bara inte bli kär i Paris en gång till under samma omständigheter som sist, so let’s not make this complicated. Jag hoppas och tror att jag talar för oss båda när jag säger att det som hände var jättefint och jag inte kan eller vill ångra det (även om jag vet att det var en högriskgrej), men så länge det inte händer igen, så länge vi inte blir för flörtiga i våra mail, så länge vi inser att suktande inte hjälper någon när saker är som de är, så tror jag att vi överlever duktigt.

LSM is fyllesurfar

lör 10 Nov -07

*rubriken = facebookstatus, om någon missade det*

*kastar av mig klackarna och hänger upp de regnvåta strumporna på tork*

Wooh.. Oj oj. Var på rolig fest. Många var där. Syntluggen också. Mustaschen från halloweenfesten också, jag hade typ halva inne men sen losade jag det till nån brud med tusen tatueringar. Åter till Syntis; typ första grejen han sa var ”såg att du varit på dejt” (jag skrev som facebookstatus ”…is ska på dejt, tur att svenska är ett hemligt språk” innan jag gick på dejt med Erin i onsdags) och jag ba:
”Ja..”
och han:
”Hur var det då?”
”Jo, det var trevligt”
”Så han bet dig inte?”
”Det var en hon och nä, hon bet mig inte.”
”Så du är över på den andra sidan igen?”
”Det finns ingen andra sida. De går alltid parallellt.”
Och sen klarade vi av ”hur är det med dig då”-väsentligheterna och sen typ pratade jag med Rory istället, men han sökte upp mig igen senare på festen.
”Blev lite besviken på att du inte gått med i julbordsgruppen,” sa han och refererade till facebookgruppen för svenskt julbord här nere han bjudit in mig till out of the blue och som har två (2!) medlemmar. Jag sa att jag skulle gå med. Han verkade lite awkward.

Han hade klippt av sig sjävla syntluggen och hans rynkor i ansiktet syns tydligare än någonsin.

Vi småpratade lite och jag högg någon annan att konversera med vid första tillfälle. Och det upprepades ett par gånger.

Jag borde känna mig relieved, jag har ju pratat om typ just det här med terapeuten (=att jag inte skulle vara snäll utan bara agera efter mina känslor, dvs bitter över att han aldrig hörde av sig igen).

But I don’t.

Jag känner mig skitelak.

Och så går jag med i hans jävla julbordgrupp nu när jag kommer hem full som ett ägg 04.17.

Och tänker: jag ska ska ska inte ha någonting mer att göra med honom. Men stackarn om ingen går med i hans grupp. Och va fint det hade varit att sova på hans arm just nu.

Okej – okej!

lör 3 Nov -07

Okej, varför har ingen kommentaret på det geniala gästbloggsinlägget?

och OKEJ JAG HÅNGLA IGÅR, FATTA och inte med Syntluggen heller! Men kanske med hans kvinnliga motsvarighet, haha. En glasögon-indones som jobbar med DATA! och gillar Sagan om Ringen! People jag går i barndom. Full circle, som Otto skulle säga. Men hon är cool. Hon ser ut som Erin i Ghost World fast i baggyjeans och t-shirt. Hon är kompis till mytomanflatan som försvann som jag dejtade några gånger förra året. Jag sa inte ”I’ve always liked you, can we kiss now” men jag tänkte och så kysstes vi ändå och sen sa jag att jag tänkt säga det.

Jag gick ensam på flatklubb eftersom Schatje bailed out on me, men lyckades med det fantastiska konststycket att ha skitkul ändå. Är stolt över mig själv för att jag 1) trots att jag kom ensam vågade vara utstickande adorable i jumpsuit, tropiska plastblommor i håret och höga klackar (funderade på att fega ur men tänkte Mystery Method peacock theory och fräste på), 2) vågade prata med absolut coolaste hottaste brudarna på stället (afrochicks i färgglada klänningar och snygga sneakers) och dansade med en av dem (med uppmuntrande tjoanden från henne när vi skakade rumpa ihop) ända tills den andra drog iväg med dem båda, och 3) för att jag blev inspanad av värsta grymma street-femmen och dansade med henne tills jag bad att få bjuda på en drink, hon svepte sitt glas vitt och tröttnade på mig.

Och det var då jag hittade mytoman-Josies gamla gäng, the Asian L Word, som jag var på karaokekväll hos en gång för evigheter sen, och det ena ledde till det andra som man brukar säga.

– Känner du att du är mer flata än nånsin nu? frågade Sassy vid frukosten.
– Nej, jag är lika mycket eller lite flata som vanligt, log jag och tänkte på fyrkantiga glasögon och mjuka lovehandles under t-shirten.

men vill nog breda ut mig lite om halloweenfesten först. Det fanns en snubbe med riktiga, vaxade snurrmustacher där. Han hade dem i vanliga livet också. Tyvärr hade han inte den fantastiska knallröda skidvästen (parad med skinny jeans och rutig flannellskjorta) i verkligheten, han var utklädd till någon från Back to the future, men hade han varit seriös hade jag fan fått kåtslag. Jag försökte prata lite med honom, men han var mest drygt amerikansk. Fast när han gick frågade jag ändå hans kompis om han kunde göra mig tjänsten att berätta om jag hade träffat honom ute med de mustascherna hade jag totally slept with him.

Thought he should know.

Övrigt att nämna: Sassy var utklädd till anorektiker i kroppsstrumpa med målade revben, tokförstor bikini och höftben utbyggda med cykellampor under kroppsstrumpan. Otto var utklädd till Madeleine McCann i blommig klänning, rosa handväska och Missing-affischer. En annan svensk var utklädd till en portugisisk pedofil med Madeleines huvud i en kartong. Rory var utklädd till svarta änkan med åtta armar och svart änkedräkt med hatt och flor. Kexet (festvärd 1) var utklädd till femtiotalsflicka som gjort abort med galge och gick omkring med ett blodigt foster i navelsträng (magstarkt men otroligt väl utfört). François (festvärd 2) var utklädd till aidsviruset.

En annan amerikan, uppväxt i Holland, trodde absolut att jag var från ett engelsktalande land fast inte USA eller UK. ”New Zeeland?” ”Australia?” ”South Africa?” ”But it’s gotta be somewhere English-speaking!” ”Nou,” sa jag på fylle-engelskan som alltid antar fantastiska icke-amerikanska engelska dialekter, ”men min creative director kommer från Australien.”

Landlorden kom upp till lägenheten där festen hölls ca fyra på natten (den var sjukt fint konceptuellt inredd med golv och väggar täckta av plast, sedan blod över hela väggarna, och bord med dockor som torterades) och började prata om någon vattenläcka. Han verkade lugn men tydligen blev han ganska skärrad – han hade inte linserna i och mayhemmet därinne måste tett sig mycket mer skrämmande in a blur. Dagen efter upptäckte han dessutom (rester av?) kokain och weed i trädgården (!) och då blev han fullkomligt rosenrasande. Nu blir Kexet och François vräkta. Att deras förre roommate hade en jävla låda med kokain hemma (och sådan allvarlig fotsvett att hans rum måste saneras) visste väl inte landlorden om, men det känns så ironiskt att nu när han flyttade ut och ansvarsfulla Kexet in och de har en fest där nåt reklamloffo spiller coke på väg in eller ut så blir de vräkta.

Sorglig avslutning på en fin festkväll.

Sneaaaaky blogging

sön 28 Okt -07

Nu vill LSM att vi ska gå och handla allihopa, men jag vill hellre låta någon annan handla och ligga kvar i sängen och blogga på andras bloggar.

Sagt och gjort. Otto har lyckats kravla sig upp ur sängen och säger att det luktar äckligt. LSM tackar mig för att hon fick sova med min korallhaj, men vågade inte krama den av rädsla att den skulle blivit vit då. Rory ligger under täcket, och när LSM frågar ”Är du död?” kvids det fram ett litet ”jaa..”.

Otto kravlar ner i sängen, säger ”pruttljud” och gör pruttjud på min rygg. Jag har ont i huvudet.

Sassy, i realtid, i smyg.